En transistor är en elektronisk komponent som kan förstärka eller koppla om elektriska signaler. Den består av tre lager halvledarmaterial, som växelvis är n- och p-dopade.
Skikten kallas emitter, bas och kollektor. Emittern är kraftigt n-dopad, basen är svagt p-dopad och kollektorn är kraftigt p-dopad. Det finns två typer av transistorer: den bipolära transistorn (NPN eller PNP) och fälteffekttransistorn (FET).
En transistors funktion bygger på principen att styra strömflödet med hjälp av en liten styrspänning. I fallet med en bipolär transistor styrs strömflödet mellan emitter och kollektor av strömmen i basen. Om en liten ström flödar in i basen möjliggörs ett större strömflöde från emittern till kollektorn. Denna effekt är känd som transistorns egenskap att förstärka strömmen.
I elektroniska kretsar spelar transistorn en viktig roll som förstärkare och switch. Som förstärkare kan den förstärka svaga elektriska signaler, t.ex. ljudsignaler, så att de kan bearbetas vidare i en krets. Transistorn arbetar i aktivt läge, där den fungerar som en förstärkare.
Som switch kan en transistor styra strömflödet i en krets. I så kallat mättnadsläge försätts transistorn i ledande tillstånd av en styrspänning, vilket möjliggör strömflödet mellan emittern och kollektorn. I blockeringsläge, å andra sidan, försätts transistorn i blockeringsläge av styrspänningen, vilket blockerar strömflödet.
Transistorn gör det möjligt att bygga komplexa kretsar, t.ex. förstärkare, signalbehandlingskretsar, oscillatorer eller digitala kretsar. Transistorn är en viktig komponent inom elektroniken och har gjort det möjligt att utveckla moderna elektroniska apparater.